En gammal dikt ...
Jag vet att det finns en himlavärld,
där änglar skrattar i kapp.
Jag vet att den finns där uppåt,
men jag hittar ingen trapp.
Jag traskar ändå framåt,
för nånstans finns ett slut,
man kan aldrig gå för alltid,
då rinner tiden ut.
Minuter blir timmar,
timmar blir dar.
Snöflingor faller,
för varje steg jag tar.
Plötsligt tändes en stjärna,
den skimrar så klar.
Den lyser upp min väg,
nu är det inte mycket kvar.
Kommentarer
Trackback