Mona Lisa - en dikt
"Det är ett frustrerande bläng"
Mor uttalade sig
för första gången
vid bordet
Den färdiga tavlan stirrade henne
rakt in i vitögat
och log overkligt
Mona Lisa skrattade
så tårarna rann
och spillde vinet över sig
rann nedför urringningen
likt en syndaflod
Jag kastade en slängkyss
hon lipade
Jag grimaserade
hon lipade
Och den nya tystnaden
kom haltande
som en skjuten älgtjur
Den lät
som luft
"Ni är ju kusiner"
Mor uttalade sig
nu i diskret gråt
för sista gången
vid bordet
Kommentarer
Trackback
